Anställda Berättar - Ross Thornbacke

Ross Thornbacke började sitt yrkesliv som undersköterska men drömde om att svetsa. Efter att han fått jobb på Banverket i Stockholm och utbildats till bantekniker blev han en dag uppringd av en gammal kollega som ville att han skulle komma på intervju hos Strukton. Idag arbetar han som bantekniker och besiktningsman hos oss och trivs med gemenskapen och yrkesstoltheten som yrket för med sig.

Hejsan Ross, vem är du?
Hejsan! Jag är glad person som trivs med livet och det arbete jag har. Den yrkesroll jag har, besiktningsman, passar mig som handen i handsken.

Jag började mitt yrkesliv som undersköterska, då som kvinna. Jag föddes nämligen med ett kön jag redan som sexåring kände inte passade den jag var. Det har varit en lång resa men nu är jag i processen att byta kön från kvinna till man och har bara en operation kvar. Under min tid som undersköterska drömde jag om att få svetsa. Efter närmare 17 år inom vården blev jag svetsare. Jag bytte arbete men blev friställd då världen hamnade i kris ekonomiskt. Då såg jag en liten annons där det söktes personal till Banverket, och jag sökte. Tog en chansning då jag inte visste något om järnvägen sedan innan.

Jag fick jobb i Stockholm, på Banverket där jag utbildades som bantekniker, fick upp ögonen för besiktning och kände i hjärtat att det var just det jag ville jobba med. Jag hamnade på Strukton efter att jag blev uppringd av en gammal kollega som börjat jobba på Strukton, han ville jag skulle komma på intervju. Efter det blev det Strukton och jag kan inte nog understryka vilket underbart stöd jag haft här under min process med könsbyte. För jag fick mod och nu är jag i det stora hela klar, bara en operation kvar. Och jag har en ny kvinna vid min sida, vi har tre små hundar och en katt. Bor på landet i en vinterbonad sommarstuga. Jag trivs med livet!

Vad gör du som Bantekniker?
Just nu gör jag inte så mycket bantekniskt arbete men när jag har beredskap gör jag mycket sådant. Man röjer mycket sly, tar reda på ogräs, sätter i skruvar och bultar och slipar lite överallt.

Vi arbetar med underhåll av järnvägen och alla i vår grupp är bantekniker i botten. Det är grunden för att komma in på bansidan, att vara just bantekniker.

Hur kan en typisk arbetsdag se ut?
Jag börjar med att ladda ned alla besiktningsfiler jag ska ha till min handdator. Sedan sticker jag iväg ut i spåret. Man får ju inte gå ut utan att ha ett skydd så det tar man ut först. Rätt klädd med rätt förutsättningar och rätt väder är vad som behövs. Är det inte det så är det ingen idé att gå ut. Sedan är det bara att gå ut och besikta. Man klämmer och känner, nästan som en slamkrypare ibland. Man kryper på alla fyra och kollar. Ibland händer det att man får stänga av trafiken. Det har hänt här i Norrköping några gånger när något varit trasigt.

Vi arbetar nattetid när det går minst tåg. Det beror på hur allvarligt felet är om vi ska stänga av eller inte. Om det är något riktigt allvarligt som hänt, till exempel en korsningsspets som gått av så är det avstängt spår som gäller direkt. Sedan måste man beställa nya delar. I bästa fall kan svetsarna laga det på plats, då får de komma dit och laga det. I annat fall byter man hela korsningen och det kan ta flera dagar att få tag på rätt korsning. Då kan inte tågen rulla alls utan de får ta en omväg eller så får det stå helt stilla.

Är det ofta ni hittar sådana fel?
Nej inte nu längre, det var värre förr. Som det är nu är det mest befästning som måste sättas dit och nu med våra handdatorer kan vi lägga in felet på plats, hämta delar, sätta det på plats och sedan markera det som åtgärdat direkt i datorn. Så det sparar på ett enkelt sätt mycket tid.

Vilka förväntningar hade du när du började på Strukton?
Jag ville utvecklas och bli bättre inom yrket. Jag var lite ringrostig i början men det löste vi direkt med hårdträning direkt med gruppen. Jag hade arbetat som bantekniker innan, sedan 2008, men hunnit glömma bort en hel del, men jag fick sätta mig in i det direkt.

Hur kom det sig att du valde att bli bantekniker?
Sedan blev jag arbetslös under den ekonomiska krisen runt 2008 och sedan fick jag syn på en pytteliten annons i tidningen om att banverket sökte personal och då tänkte jag ”jag söker” och på den vägen är det. På den vägen är det. Jag kunde ingenting från början utan har lärt mig eftersom. Jag har fått gå mycket kurser och det har varit väldigt roligt att lära sig.

Fastnade du direkt när du började?
Ja! Det är hjärtligt men rått där ute. Alla ställer alltid upp för varandra. Det finns inget skitsnack bakom ryggen på någon utan det är lite som när man var liten och lekte musketör: ”En för alla och alla för en”. Man var väl lite nervös i början man trodde kanske att det skulle vara väldigt hårt. Men när man visade att man kunde saker och att man lärde sig på jobbet så passade man in i gänget oavsett om man var ny. Man blir ett tajt gäng med tiden. Det har blivit så pass mycket omtanke i vår grupp nu att vi ringer varandra ifall någon kommer försent för att höra hur läget är.

Fördelen med Strukton är att här finns yrkesstoltheten kvar. Att man är stolt över sitt jobb och för att man arbetar på järnvägen och det handlar inte bara om att tjäna pengar.

Hur ser du på framtiden?
Jag vill sikta in mig mer på ibruktagande och bli bättre på det. Det är så sällan man gör det men det är väldigt roligt för man får verkligen grotta ned sig i just den delen när man byter ut ett helt spår. Man får lusläsa varenda detalj i spåret och se till att allt verkligen ligger som det ska. Det är väldigt nördigt men väldigt intressant tycker jag.

Vad skulle du säga till den som funderar på att söka till Strukton?
Att inte vara rädd för att söka för det är väldigt kul. Har man en gång kommit in här så vill man inte härifrån. Det är slitigt men väldigt roligt. Så länge man inte har några problem med att bli lite skitig på arbetet så är det inga problem.

Det viktigaste man måste ta med sig är säkerhetstänket och att verkligen ha respekt för att det är en farlig arbetsplats i grunden ifall man inte följer de regler som finns utsatta.